Fastnat i sängen med tjejerna. Tvärförkyld; trillat in & ur någon slags feberfrossa/koma större delen av dagen samtidigt som jobbet nästan krävt en mindre kloning av fröken Fischer.
Känner mig så jäkla sänkt i både kropp & tankar. All ork & vilja bara försvann. Pooff
Känns sÃ¥klart jäkligt typiskt när arvisarna äntligen är hemma igen att kroppen skriker av utmattning & jag kan nästan se ”mommy of the year”-priset snopet segla förbi näsan pÃ¥ mig. Skit ocksÃ¥! Inte det här Ã¥ret heller alltsÃ¥!?
Var är mina superkrafter? Är det inte meningen att singelmorsor ska ha såna?

Kan väl inte säga att jag är speciellt förvånad men är det inte konstigt hur livet helt plötsligt smäller dig på näsan & med all kraft på samma gång?! För det kan ju aldrig bara räcka med en sak..?
& sååå snurrar hamsterhjulet vidare i mellanmjölkslandet fyllt av Ã¥sikter, lögner & skitsnack i ”smyg”…. 😉